EN STOR KÄRLEK
Jag har endast haft ett riktigt förhållande, och det är just det förhållande jag befinner mig i nu. Vi träffades för snart sju år sedan, när jag bara var 18 år fyllda och han 21 år gammal, en kall november kväll/natt ute på krogen. Jag var ute med ett gäng tjejkompisar och skulle precis lämna ett ställe, då jag såg en kille som jag bara inte inte kunde börja prata med. Han satt på uteserveringen med sina kompisar, med sitt långa hår, glasögon och skinnjacka. En kille helt i min stil! Till mina vänner sade jag att jag tyckte jag såg en kompis inne på stället så de gick vidare och jag stannade kvar.
Hans vänner gick och det var bara vi två kvar vid bordet. Jag tror att vi stannade kvar tills det stängde, och sedan gick vi vidare på en promenad i natten. Vi satte oss vid en bänk vid vattnet och hånglade hela natten kändes det som. Jag minns att jag gav honom en eskimåpuss, ni vet när man gnuggar näsan mot varandra. Hade jag aldrig gjort om jag varit nykter, men det var jag inte riktigt denna kväll.
Vi gick hand i hand och mötte mina vänner som varit oroliga och undrat vart jag tog vägen. Vilket ändrades snabbt då de såg denna snälla kille jag gick hand i hand med. Jag snubblade fram över kullerstenarna med hans hand i min, medan jag följde honom hem. Hånglade en stund utanför hans dörr, sedan sa vi godnatt och jag insåg att jag inte visste vart jag var. Vinglandes runt bland alla hyreshus och på alla gräsmattor hittade jag min skjuts och åkte hem. Med den bästa känslan om att jag gillade honom.
Efter nån vecka sågs vi för en promenad. Vi gick jättelänge och pratade jättelänge. I slutet av promenaden tog jag hans hand och vi gick sista biten av promenaden. Han körde mig till min bror som jag skulle hälsa på och i bilen infann sig det mest pinsamma och jobbiga ögonblicket. Ska man ge honom en kyss eller inte? Vad kände han? Ville han det eller var det för tidigt? Alla dessa frågor virvlade runt i huvudet och till slut blev det något halvdant. Jag tog intiativet, han var inte riktigt med, och vi pussades och sa hejdå. Jag gick upp till brorsans lägenhet, tittade mig i badrumsspegeln och sa: "Jag kommer aldrig se honom igen. Vi kommer aldrig höras av igen." Va fel jag hade. Som tur är.
Gud så fint! Ni är ju verkligen gjorda för varandra!!!! <3