OM ATT VARA STUDENT
Som det säkert har märkts här i bloggen så är snart min tid som student slut. Eller i alla fall på min nuvarande högskola, jag kommer nämligen läsa ett år till men de kommer mest vara distanskurser inom kulturjournalistisk.
Hur som helst så kommer jag snart att vara en "icke-student", och börja försöka skapa mig ett jobb någonstans i denna vida värld. En ganska skrämmande känsla för en tjej som studerat i snart fem år.
Något som jag ofta funderar på är hur man blir bemött av andra personer när man presenterar sig själv som kulturstudent. Vid vissa tillfällen har det varit ganska negativa kommentarer som, "-Men vad blir du då? Vågar du läsa något som det är svårt att få jobb inom? Varför läser du detta om du inte vet EXAKT vad du vill bli? Du måste ju ha en plan"... osv. Men en ytterligare reaktion på min situation som student, har varit en slags försvarsmekanism som uppdagats hos människor. När jag berättat att jag studerar och frågar vad den andra personen gör, går hen till försvar direkt och säger saker som "- Jag har inte pluggat vidare, men jag har ett bra jobb och jag tjänar FAKTISKT bra på det. Jag känner inte att jag måste plugga vidare utan jag har FAKTISKT klarat mig väldigt bra." Som om människan måste försvara sig för att man tror att jag kommer ta upp frågan om "Va?! Ska du inte plugga vidare?! Det är ju genom en ordentligt utbildning och examen som du får ett ordentligt jobb!"
Jag kan säga att jag beundrar de som har ett jobb de trivs med och detta kan vara inom handel med att jobba inom butik, eller lagerarbete eller äldrevården. Om jag istället hade hittat ett jobb som jag trivdes med och kunde få jobba kvar på så är det inte alls säkert att jag hade pluggat vidare. Jag hade säkert kunnat tänka mig stanna kvar och slippa ångesten över att veta hur mycket jag nu är skyldig i mina csnlån efter dessa fem åren. Saken är den att jag kan inte. Jag kan inte arbeta med ett vanligt arbete som lagerarbete eller i butik, för jag är inte bra nog. Jag har alltid känt mig malplacerad inom alla de butiksjobb som jag haft som sommarjobb genom åren. Jag är en sådan person som inte kan tänka logiskt, eller är snabbtänkt och fixar och löser saker direkt utan jag är en långsam och eftertänksam person. Jag har alltid haft svårt för matematik och inte kunnat ränka ut saker snabbt vilket är väldigt lätt för de flesta.
Jag trivs mer med att läsa om filmteorier och filosofer och att leka med ord, för det känner jag mig mer bekväm med än att butikschefen ger mig i uppgift att lägga ut nya varor i butiken och lägga dem snyggt och bra och sortera i alla färger och märken så att det blir logiskt. Detta har jag jättesvårt för och vill hellre skriva en uppsats om... ja vad som helst!
Vad jag menar är att jag har inte valt att studera för att visa mig vara bättre än någon annan. Jag har inte valt dessa som många kallar "flummiga" ämnen för att jag VILL vara flummig och lite knasig, utan dessa ämnen är de jag gillar bäst och känner mig hemma inom. Jag skulle aldrig se ner på någon annan som har ett "vanligt" jobb om man kan kalla det så. Jag beundrar och avundas dem för att de kan tjäna pengar och få känna att de är duktiga på något.
Hur som helst, jag pluggar för jag vet inget annat. Jag är vettskrämd över att komma ut i den ritktiga världen och arbeta. Men jag är som er alla andra, bara inte lika logisk.