hellomari

Detta inlägg vill jag tillägna två starka damer som jag känner, nämligen Linda och Annette Grahn. En stor sorg har drabbat dom och alla nära och kära. Idag när jag träffade dem båda ville jag säga hur starka dom är och hur ledsen jag är för att detta har hänt men det gick inte.

För varje tillfälle då jag kramade dem och skulle prata med de båda så brast det för mig. Jag kunde inte få fram ett ord, och när jag väl försökte så var det med gråten i halsen. Det jag ville säga var att jag beklagade sorgen och att ni båda är så otroligt starka. Och att Bertil var en så himla fin människa som alltid hade ett leende på läpparna, som alltid pratade med en som en jämlik och inte kunde man tro att han var i den ålder han var. Han var helt enkelt ung i sinnet.

Jag kommer ihåg när jag träffade Annette och Bertil första gången. Jag tyckte det var så himla coolt att dom målade och åkte på auktioner och jag älskade att gå hemma hos familjen Grahn på västergårdsvägen å titta på de tavlor som de målat. Jag kommer speciellt ihåg en som Bertil hade målat. "Damen med den gröna hatten" kallar jag den.  Den kommer jag nog aldrig glömma. Och jag kommer ihåg att jag tyckte det va så himla häftigt när jag fick höra att hela familjen var vegetarianer, vilket va väldigt ovanligt där jag kom ifrån. Men detta visade också att de vågade vara sig själva och man kände sig alltid trygg i deras närvaro för de dömde aldrig en.

Tänker på er båda och hur starka ni är. Bertil, vila i frid