hellomari

Ni vet när man vaknar tidigt och vet att man kan bara somna om, om man känner för't. Det är en underbar känsla för alla oss sömntutor. Men denna natt var en konstig och ryckig natt för min del.

 

Det började med att jag vaknade med ett ryck mitt i natten och pustade ut då jag insåg att det jag precis varit med om bara varit en dröm. Jag vaknade från en jakt där jag var den som blev jagad. Jag befann mig på ett tåg och började flytta mig några platser längre bort då konduktören gick runt och kollade biljetterna. Några medpassagerare märkte mina rörelser och började skrika, anklagade mig för att planka och utnyttja systemet. Jag börjar springa och konduktören efter mig. Till sist kan jag ta mig ut från tåget genom en dörr (tänk er ett gammaldags tåg från en vilda västern film, såna dörrar som man öppnar  som vanligt) och hoppade av. Jag började springa på en lång gång, och efter mig var konduktören och ju längre jag sprang ju mer liknade stället ett fängelse. Höga stängsel, taggtråd och en känsla av instängdhet började fylla mig. Sen vaknade jag och insåg att jag nog tittat liiite för mycket på Orange is the new black.

 

Jag vaknade alltså med ett ryck och en andfåddhet som inte var av denna värld. Skräckslagen lade jag mig till rätta och somnade så småningom. Nästa mardröm är en återkommande sådan, som min sambo brukar skratta åt och tycka är ganska gullig. Men det är tvärtom för mig. Jag sitter alltså på en säng och bredvid mig sitter en katt. Till en början är situationen ganska lugn och jag klappar katten och den sitter där och tittar på mig. Sen börjar den göra ifrån sig en massa ljud. Ni vet när en katt låter konstig, lite otäck och oberäknelig. Som att den när som helst kommer hoppa på dig. Efter några sekunder hoppar katten på mig och attackerar främst mina fötter. Tänderna borrar in sig i min hud och jag sprattlar och sparkar för att den ska släppa mig. Jag puttar ner katten från sängen och den tittar upp på mig, ger ifrån sig de hemska ljuden återigen, tar sats och hoppar upp på nytt. Jag puttar med händerna men den är för stark och återigen utsätter den mina fötter för sitt gap och jag skriker. Jag vet, det låter verkligen urlöjligt men drömmen är verkligen så himla obehaglig! Jag hade en katt tidigare när jag bodde hemma hos mina föräldrar som fick spel ibland. Det kunde vara så att man satt på kökssoffan och klappade katten, och det var hur lugnt som helst. Efter en stund utan förvarning kastade katten sig mot min arm och bet mig. Sen kunde katten gömma sig någon stans bakom en stol och lurpassa på en när man gick förbi. Då såg den sig chans och hoppade fram för att bita mig i fötterna. Herregud va katten gett mig men för livet. haha.

 

Min nästa dröm var också en mardröm. En känslomässigt jobbig sådan. Den innefattade mig och min storebror. Vi var så arga på varandra som vi kunde vara förr i tiden. Vi har inte bråkat på det sättet på väldigt många år men det här var ett krig. Saker kastades, ord skreks ut i den torra luften och brände huden och den ilska som fanns med genom hela drömmen var så stark att jag trodde på den. När jag vaknade kom jag genast ihåg en gång från när vi var mindre. Vi var utanför huset hemma och vi skulle passa en fotboll till varandra. Det började bra, men efter en del passningar blev min bror ganska hårdhänt. Man kan ha i åtanke att jag är sex år yngre, så muskelstyrkan är ganska skevt fördelad oss emellan. Han började sparka bollen hårdare och hårdare mot mig och jag blev rädd. Rädd för att få den hårda bollen i ansiktet. Trots att jag sa åt honom så slutade han aldrig utan sparkade istället ännu hårdare. Till slut blev jag så ledsen att jag gick in istället. Han ropade att han tyckte jag var töntig och jag kände hat inom mig. Det är en av de starkaste minnena jag har och jag blir förbannad när jag tänker på det.

Vad jag inser sedan är att jag har en väldigt komplex relation till mina syskon. Givetvis älskar jag dom mer än jag kan beskriva. Men samtidigt finns det en slags hatkärlek mot dom, vilket jag tror alla har i någon mån mot sina syskon eller föräldrar för den delen. Vi är så fruktansvärt olika också, jag, min storebror och storasyster. Vi har inte samma minnen direkt från barndomen eller ungdomsåren för vi har många år emellan oss. Jag har bott ensam ganska länge med våra föräldrar så jag har en annan uppväxtbild än va de har. 

 

Det blev ett ganska deppigt inlägg och så får det vara ibland. Jag hoppas bara att jag slipper drömma något sådant i natt. orkar inte riktigt med den känslosamma karusellen om varit idag. Låt oss alla drömma om sockervadd, sommar och saltvatten. God natt.