PLAY
Dagen igår tillbringades på högskolan med ett monsterpass...av film! Vilket jag egentligen älskar, men detta sög verkligen energin ur mig. Herregud, när jag kom hem ville jag bara dra ett täcke över mig och titta på komedier, så deppig blev jag. En av filmerna som vi såg var den svenska filmen Play, av Ruben Östlund och den var nästan den värsta av dem alla. Med värsta menar jag att den påverkade mig på ett så fruktansvärt på ett jobbigt sätt, men den är otroligt bra gjord och så smart och den utmanar oss som publik. Den får fram skuldkänslor hos åskådaren då man ser hur samhället ser hur små pojkar blir trakasserade och hotade av ett gäng äldre killar, utan att ingripa. Man går till sig själv och reflekterar över hur man själv beter sig i samhället och om man verkligen ställer upp för en medmänniska när hot och trakasserier uppstår. Vilket man oftast inte gör utan samhället tittar bort och låter den människan klara sig själv. Ska vi verkligen gå efter mottot "Var man för sig själv?"
Har ni inte sett den så se den! Även om den är tung så är den nödvändig och nyttig att se!
HEJ!